Friday, November 25, 2011

Two choices: to stay or to leave. Mine was so easy to uncover, you already left with the other.

Who knew I'd get myself into another complicated situation like this one? I've already said I've had enough. Because really, I did. But nothing can stop these feelings from happening. No, not even rationality didn't do the trick. Seems like the emotions took over again before I could tell it to stop because everything's happening too fast again. Too fast that I didn't even notice it was already coming to an end. An end that I didn't expect to come like this. I've expected a clearer ending, a "goodbye" that is as dramatic as the "hello" that started it all.
I would have never imagined it to be this way - me almost admitting that he was becoming a special person in my life. Confessing to my friends one-by-one that I think I'm already developing feelings for you. What with the sweet gestures and never-ending conversations, who wouldn't fall? Or is it just that gravity was pulling too hard on me that even if there was no one to catch me, I fell hard. And maybe even broken a bone or too - and my heart.
It wouldn't hurt like it does now if only things happened slower. Like not just in a span of days, nights and just hundreds of messages sent. If only I'd had the time to know what you didn't like, I would have worked on it. But maybe the problem's not mine. Maybe you really just liked her so much and you're starting to get close so you think you like her more. Because there's no denying there was indeed something before. If there wasn't, then why do I feel this way now? I'm not the type to like a person so much when they don't give me the reason to. I need nudges before I develop feelings because believe me, I have eyes for everyone.
I want to move on and forget everything happened but somehow, some part of me still believes that nothing's gonna happen between the two of you. That you're just doing this because you're extremely jealous. After all, you get jealous real easy. I don't know what to think, say or do anymore when you're around. Because you still give me the attention you gave me before. I don't know.

PS: Ang sakit lang kasi talaga, alam mo yun? Hindi. Hindi e. Hindi mo alam gano kasakit. Nananadya ka ba talaga o sadyang manhid ka lang? Nakakainis ka na e. Kitang umo-okay na ko e. Kasi sabi ko, hindi pa naman kita gusto diba? Madali lang mag-move on! Pero ano? Nang-asar ka pa. Nilayuan ka na nga, lumapit ka pa din. So ano, anong gusto mo? Friends pa din tayo? Layo layo muna. Please lang? Nakakainis kasi mga nangyari e. Sobra lang. Sobra.

Wednesday, October 26, 2011

On professors, subjects, majors, friends, blockmates and love.

*sana narerecord ko na lang thoughts ko. Katamad na din magtype*
I'm generally, mostly a happy person. At least I thought I was before everything started spiraling down for me.
Ayos naman simula ng sem ko. Akala ko kasi kaya ko. Masakit kasi ngayon, narealize kong hindi pala talaga. Masakit isiping lahat ng inakala kong nasakin after ng sem na to, wala. Nasa ibang tao, nagpapakasaya.
I've never been good at any Science subject EVER. Tanggap ko naman yun e. Pero etong sem na 'to, nang-asar pa. Pinamukha pa sakin. OO NA, BOBO KO SA CHEM. Thank you ha? Thank you for pointing out the obvious. Pero bakit ganun? Diba nag-effort naman ako ma-meet reqs ko sa'yo. Isang exam lang ung sobrang mababa. ISA LANG. 3pts. na lang ung kailangan ko para maipasa ung removals, 'di pa napagbigyan. Ngayon kailangan ulit kitang ulitin? Kelan mo ba maiintindihan na we're not made for each other? Na kahit ilang ulit pa, hindi kita matututunan!
Lec o Lab, wala. Walang maisagot sa exam. Maayos naman siguro class standing ko. Mababa lang talaga exams. Diba pwedeng sa class standing na lang i-base? Ayoko na kasi talagang ulitin. Buti sana kung 5 lang tapos hindi na uulitin e. Okay lang talaga. SANA.
Hindi naman kasi ako sanay mag-code sa papel. Umaasa lang ako lagi sa objective part 'pag ganun. Kaya nung un na lang ung sa exam, sobrang fail ako. Sana lang mahatak ng lab kasi hindi ko ine-expect madelikado dito.
Bakit kung ano pa ung hindi ko major, un pa ung nagpapadepress sakin? Okay naman ako sa majors ko, Math, CMSC. Pero bakit ambaba ng grade ko sa'yo eh halos maperfect ko na exams mo?! Kasing-grade ko lang mga passing lang ung exams?! HINDI KO TALAGA MATANGGAP! Ang sakit!
Katext kasi kita ngayon so medyo okay lang. Pero will I ever stop writing about you? And, will you ever know that I always write about you? Never ata sagot to both. At least, never sana talaga sagot sa latter. Alam mo, kaya siguro ang bitter ko kasi somehow, I want something you give to other people pero never to me. Respect is just an understatement e. Hiya, awa, pasensya, appreciation, pagmamahal (kahit in the slightest meaning lang). Wala, wala yan lahat. Nakakaiyak kasi sa iba nabibigay mo sakin lang talaga hindi. Hindi ko nga alam kung dapat akong matuwa kasi hindi na tayo nahihiya sa isa't isa o dapat akong mainsulto kasi wala ka na talagang hiya pagdating sakin. ALAM NAMAN NG LAHAT NA IBA UNG TRATO MO SAKIN E. Pero every time I try and talk to you about it, you always ask me why I'm comparing myself to others. How can I avoid it when sakin dapat kakaiba trato mo? In a good way. Kasi aminin man natin o hindi, I deserve that treatment more than anyone else! Pero hindi naman kita kontrolado e. Ung sarili ko, oo. Pero ikaw hindi. Hindi ko lang magets bakit hindi ko pa din kayang magbago sa'yo. Siguro kasi umaasa pa din akong isang araw marealize mo na andito lang ako, hindi ako umalis at aalis. Kaibigan mo ko e. Sasaluhin kita. Pero how would you realize this kung lagi kang pinagbibigyan ng mga tao? Magegets mo ba ever na hindi ka nila sasaluhin? Na hindi lahat ng bagay gagawin nila para sa'yo? ANG SAKIT SAKIT. Tapos sa 2nd sem, makikitira ka pa samin. Ay, K.
You were never the one I needed but you have always been the one I wanted. Wala lang, singit.
Nakakainis mga tao. Lagi na lang tinatago sakin mga bagay. ANO BANG MERON SAKIN AT HINDI AKO PWEDENG SABIHAN? Hello, pag ako me alam sinasabi ko sa inyo. Pero pag kayo, sa mga kaclose niyo lang sasabihin. Thank you ha? Ang hirap niyo kayang alagaan. Iwanan pala sa ere e. Mas kaya ko yan. HINDI NIYO MAN LANG BA NAAPRECIATE LAHAT NG NAITULONG KO SA INYO?! Ayos a. Sumbatan pa tayo.
Maldita na naman ako. Eh sorry kung ganto talaga ko. At least ako nagpapakatotoo.

PS: Hindi niyo alam ung feeling ng magigising ka tapos maaalala mo, bagsak ka sa 2 subjects na ni-remove mo at sobrang bagsak ung finals mo sa isa mong major so delikado ka, kaya matutulog ka na lang ulit. Kasi sa panaginip mo, masaya ka. Hindi ka naiiyak. Okay ka. Ang sakit, ngayon lang ako nadepress ng ganto. Gusto kong uminom. Ung walang katapusan.

Friday, January 21, 2011

Pa-like na lang po nito: http://www.facebook.com/pages/Digi-Pelikula-Sa-Manila-2011/100702343340867 Tapos ito po: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=101739983237103&set=a.101739953237106.2181.100702343340867&theater

Pa-like na lang po nito: http://www.facebook.com/pages/Digi-Pelikula-Sa-Manila-2011/100702343340867Tapos ito po: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=101739983237103&set=a.101739953237106.2181.100702343340867&theater

Answer here

what game consoles do you play/have? :D

PS, Gameboy Colored dati. Ngayon may PSP ako, kaso sira ung charger. So in reality, wala talaga. :))

shoot, baby. :)